Inför Tjejmilen lyckades jag gå ner 13 kilo genom att välja bort socker, choklad, fikabröd och allt annat bröd.
Viktmässigt var det rent nödvändigt, för att minska på belastningen av höft och knän.
Det var jag skyldig mig själv.
Mjöl och socker gör dessutom att jag mår dåligt, får svullen mage och magkatarr osv så det blev en dubbelvinst att vara utan sedan i mars.
Men jag gjorde ett självvalt avsteg i somras, då jag valde att ta en hel dag då jag provade att äta allt sött som jag trodde att jag hade saknat.
Vad händer i kroppen när man efter ett längre sockeruppehåll plötsligt börjar äta sött igen?
Hur reagerar kroppen?
Är det lika gott som innan?
Vill ni veta hur det gick i somras, så kan ni läsa inlägget "Sockerchocken" här.
Där och då bestämde jag mig att nästa provardag skulle vara efter Tjejmilen.
Med det tidsintervallet blir det som att jag har en "ätardag" (unna-sig-dag, belöningsdag, finns många namn....) en gång i kvartalet.
Alltså fyra gånger på ett år.
inte speciellt mycket och påverkar inte viktnedgången i det stora perspektivet.
Det är stor skillnad mot att "unna" sig en gång i veckan (= 52 dagar på ett år), eller kanske t o m hela helgen (= 104 dagar)....
Och de som tycker att helgen är fredag till söndag och att "då kan man äta vad man vill" (= 156 dagar på ett år), då har man i princip "ätardagar" nästan halva tiden av ett år.
Självklart får man äta när, vad och hur mycket man vill, detta var bara en tanke utifrån om man vill gå ner i vikt, att det blir snabbt många ätardagar om man börjar "unna" sig till helgen.
För mig som är sockerberoende, fanns bara den strikta nolltoleransvägen att gå, annars skulle alla dagar förvandlas till sockerdagar igen och då skulle jag definitivt inte ha nått de resultat jag har idag.
Så vad åt jag då i helgen som var?
Jo direkt efter målgång, efter att ha mosat i mig den obligatoriska bananen och ostkakan blev det första söta på några månader faktiskt en Daim.
Ett oväntat val kan tyckas, då jag inte gillar Marabou utan är mer lagd åt finpralinhållet.
Men nu föll det sig så att jag hade några Daimar i kylen och då fick de följa med på resan ihop med två sorters Toblerone, som jag sparat och suktat efter sedan i juli.
Den gröna med nya smaken "Crushed Popcorn" var jag speciellt sugen och nyfiken på.
Den turkosa med "Salty Almonds" har jag ätit förut och vet att den är väldigt god.
På hemvägen till hotellet efter loppet slank vi in på Starbucks.
Inga smarriga bakverk men väl en stor kopp varm choklad med en generös klick vispgrädde.
Den smakade ljuvligt och värmde gott efter att jag blivit både blöt, nerkyld och trött!
Tillbaka på hotellet kastade jag mig över Tobleronen innan jag knappt hunnit ur skorna.
Tre bitar (trianglar) av varje sort hade jag tagit med mig.
Provade popcorn-varianten först och jag skulle antagligen fullkomligt ha älskat den för ett år sedan.
Nu smakade den bara sött...
Samma reslutat med den andra, som jag vet att jag älskat tidigare men som inte alls gav mig samma njutning nu.
Nåja, ingen katasrof, men lite snopet var det efter att ha väntat så länge på att få smaka.
Jag packade ner de återstående bitarna för att ta hem till äldsta dottern.
Det är ingen idé att stoppa i sig kalorier man inte njuter av!
Efter ett varmt bad fortsatte jag min söta smakresa med några chokladbitar jag hittat på Hemköp kvällen innan.
En personlig choklad där alla har ett roligt namn.
Den provsmakningen förtjänar ett eget inlägg, som kommer längre fram.
Söndag morgon innebar en frukost utan begränsningar och jag grundade först med en tallrik ägg och bacon för att sedan gå loss på övriga utbudet, mjöl som socker.
Greppade först en bagel.
Hur ofta ser man en bagel på en hotellfrukost?
För mig var det första gången.
Denna ljuvliga brödring med lackad och blank yta och ett mjuk, lent och lite småsegt brödkött.
De hade en stoor skål med creme cheese på buffébordet, som jag valde att spackla den med.
På det tjocka, krämiga lagret la jag skinka, kalkon och chevréost och tryckte ihop underdel med överdel.
Jag hade inte tänkt äta upp hela, men jösses så himmelskt gott det var.
Snutten jag trots allt sparde, hade nog inte gjort varken till eller ifrån om jag hade ätit upp den.
Nästa brödkorg jag dök ner i var hos croissanterna.
Här fick jag bida min tid lite, för när jag först kom fram låg det bara några enstaka, tillplattade exemplar kvar på botten.
Men väntar man så kommer det snart in ett nytt fat, med rykande färska härligheter.
Och då var jag först och plockade på mig två frasiga från toppen.
Dessa åt jag en och en halv av, med aprikos- och hallonmarmelad.
Och smör förstås för att få lite salt till det söta.
Frasigt, smörigt, och alldeles underbart gott!
Men det tog inte slut där utan jag tog en sväng till för att spana in andra sötsaker.
Det blev en liten munkboll med kolasås i mitten.
Mycket god!
Tog även två tuggor på en torr vaniljmuffins innan jag gav upp och rullade tillbaka till rummet.
Jag blev så proppmätt och översötad att vi faktiskt ställde in dagens planerade fikaplaner.
Det kändes inte lockande längre och jag var nöjd som det var och inte alls sugen på mer sött.
Kvoten var fylld för denna gång och nästa provardag blir väl runt jul.
Om jag gick upp i vikt?
Oja.
Från att ha legat på ca 69, pendlade vågen efter detta mellan 70-71 (med övervikt mot 71...).
Men det bekymrade mig inte så mycket, för jag vet att det mesta är vätska som jag samlar på mig och det rättar till sig inom en vecka.
Och mycket riktigt, nu är jag tillbaka på 69-70 igen så ingen större skada skedd.
Även magkatarren hälsade på som ett brev på posten, men jag har tagit några piller under veckan och nu verkar även det ha planat ut.
Hur ser en "frossardag" ut för er?
Om ni nu har någon.