Näe jag orkar inte.
Veckorna är intensiva och jag behöver verkligen mina helger.
Då vill jag leva, njuta, vila, träna.
Allt jag inte hinner i veckorna.
Men mest träna och vila.
Migränen sätter verkligen krokben för mig.
Urlakar mig på ork med sitt smärtsamma bultande på vänster sida i huvet.
Tömmer kroppen totalt på energi.
Jag är svag, svettig, blek och skakig.
Och ingenting hjälper.
Ingenting.
Inte medicinen.
Inte vila.
Att ligga ner gör det nästan t o m värre då det pulserar ännu mer i huvet.
Bättre att hålla det högt.
Lugna promenader i frisk luft och mat i lagom dos kan mildra.
Jag tar även dubbel treo på dagen för att kunna existera.
Blir så besviken när jag vaknar upp på morgonen och känner att migränen fortfarande inte har släppt.
Att det inte hjälpte med piller den här natten heller.
Vetskapen att även denna dag är förstörd och inlindad i smärta.
Men eftersom det inte verkar spela någon roll vad jag gör, när det väl har brutit ut, så försöker jag ändå göra så gott jag kan för att få valuta för dagen.
I går var det kanonväder och jag lunkande bort till Öster Mälarstrand med mannen vid min sida, redo att fånga upp mig om benen vacklar.
Vi tog en paus på Öhrmans Café med varsin smoothie.
Min är den gröna på kiwi, äpple och lime och mannen körde björnbär/granatäpple.
Åt även lunch där.
Mättande kycklingsallad med bacon.
Lunkade sedan hem igen i sakta mak.
Samma visa i dag också.
Lugn promenad.
Dunkande huvud.
Ledsen och uppgiven.
Nu tar jag till ett sista desperat försök till bättring.
Jag tar en Nocco för att få i mig koffein och sedan ska jag prova att träna.
Låter vansinnigt och ej genomförbart i mitt tillstånd, jag vet.
Men det kan funka.
Koffeinet och träningen kan få fart på de krampande blodkärlen så det faktiskt släpper.
Men det kan också bli sämre...
Kan alltså gå lite hur som helst.
Bara prova och se.
Den stora utmaningen och vinningen är annars att se till så att jag inte får migrän.
Minska stress och spänningar.
Det är en utmaning om nåt.
Men nåt måste jag göra, för så här kan jag inte ha det.
Risken är stor att det blir kroniskt och att jag aldrig blir av med det.
Hemska tanke.