Och då menar jag inte tung som i tungt och tråkigt, utan tungt som i tunga vikter.
Och tunga vikter är förstås tungt, men det är roligt och inte tråkigt.
Ja ni fattar.
Jag har tidigare varit en expert på att hålla mig i min komfortzon vad gäller vikter, repetitioner, övningar mm.
Det känns ju så tryggt och mysigt att göra samma sak varje gång.
Man vet vad man ska göra och man vet hur det kommer att gå.
All träning är förstås bra, men kör man i samma spår hela tiden så blir det ingen utveckling.
Om det är det man är ute efter.
Jag tävlar hela tiden med mig själv.
Skriver träningsdagbok och har stenkoll på vilka vikter jag tagit i olika övningar osv.
Jag mal på i intervallet 10-10-10.
Dvs jag gör en övning/lyft med 10 repitioner tre gånger.
Och är jättenöjd med att jag orkade 3 x 10.
Men ska man träna tungt och utvecklande så ska det vara sånt motstånd/vikt att man knappt klarar 3-5 repetitioner.
Då är det tungt!
Orkar man 10 så är det för lätt och potentialen är god för att man ska orka öka på.
Att köra 10 repetioner åt gången är såklart inte fel.
Då övar man uthållighet och det är bra.
Men är man ute efter styrka och muskler behöver man gå upp i vikt.
Ju tyngre lyft desto mer kommer förbränningen igång och håller på även efter avslutat pass.
Man måste såklart känna sin kropp och sina begränsningar och succesivt höja och inte gå ut för hårt till en början.
Jag provar mig fram.
Kan jag göra 5-5-5 så ökar jag till nästa vikt.
Oftast klarar jag bara 3 första gången, men 5 vid nästa träning.
Och så är det bara att bygga på.
Klockan 06 checkade jag in i gymmet i morse, redo för nya utmaningar.
Jag körde så tungt jag kunde och svetten flödade.
Gjorde PB i sittande rodd med 84 kg.
Jättenöjd!
Övade lite på mina omöjliga pull-ups också som avslutning.
Sen blev det bråttom!
Snabb dusch och frukost på stående fot.
Fick springa som en galning till tåget.
Och möttes av det här!
Broöppning!!
Vi som bor på Lillåudden, bor precis som namnet antyder, ute på en udde, och behöver gå över en gångbro för att nå "fastlandet".
Fick vända på klacken och kuta tillbaka och runt udden för att nå en annan överfart.
Mycket tveksamt om jag nu skulle hinna till tåget.
När jag väl når stationen upptäcker jag att tåget inte alls står där det alltid brukar stå, utan på spår 1B, som är så långt bort man kan komma.
Paniksprang uppför och nerför trappor rakt igenom hela stationsområdet och hade en upploppssträcka på slutet där jag skymtade tåget längst bort.
Fick lägga i en växel till och kastade mig upp på tåget i sista sekunden.
Men fy vilken våldsam start på dagen!
Och vad svettig jag blev....
Men bra uppladdning inför Tjejmilen.
Jag har ju inte gjort så många intervallpass med maxfart, men nu tog jag igen det....
Tröstade mig med en lugn och god lunch på Paco´s.
Quesadillas med kyckling.
