Nu tror jag att det värsta takdroppet har gett sig och att jag är på väg in tapetklisterfasen istället.
Jösses vad jag snöt sönder näsan i går, men den har fått vila över natten och verkar ha överlevt.
Röd och sargad, men sitter där den ska.
Vi är fortfarande hemma alla tre.
Oavbrutet är det någon som nyser, hostar eller snyter sig någonstans i lägenheten.
Jag vadar genom drivor av näsdukar.
Orken är som bortblåst och jag funderar över hur jag någonsin ska orka träna i gymmet igen.
Men i natt drömde jag om träning!
Det kanske är ett tecken på att det börjar vända?
Jag var ute i naturen och sprang.
Lätt i kroppen och jag bara flög fram.
Underbar känsla!
Dagens stora fysiska aktivitet var att ta hissen ner till restaurangen för lunch.
Det var raggmunk och fläsk.
Kanske lite väl stadig mat när man är förkyld och rörelseförhindrad, men det var gott och värt ansträngningen att ta sig dit.
Orkar sitta uppe korta stunder, men sen blir jag lite yr av ansträngnignen och allt rinner av mig.
Dags att inta soffläge igen.