Stel i rygg och länd och stram i vänster ben.
Det här med vilodag är bra och nödvändigt för återhämtningen, men inte alltid det bästa för min kropp.
Jag mår bäst av rörelse.
Nu när det är så kallt, har jag vägrat att gå ut så inga promenader har det blivit heller.
Känner en stelhet från en punkt i vänster skinka, som sedan går ner i benet och över knät.
Det stramar och ilar lite. Känns som att alla gångjärn låser sig.
En lätt domningskänsla ner i smalbenet ner på ovansidan av foten.
Värmde upp ordentligt och var noga med rehabövningarna innan jag började med svingarna.
Dagens basövning blev axelpress med hantlar.
Valde att gå upp till 10 kg denna gång.
Jag svingade 20-20-50 2,5 gång, dvs totalt 250 svingar.
Det kändes obehagligt i knät och det retar på utsidan av låret.
En känsla jag känner igen sedan tidigare.
Förstadiet till innan jag tappar styrkan i benet och jag får släpa det efter mig.
Det är höftskadan som pratar och då lyssnar jag.
Så jag avbröt passet och kommer även avbryta min utmaning.
Jag har lovat mig själv att lyssna på kroppen.
Inte riskera något.
Trist men rätt bestlut!
Jag vet att jag har orken, viljan och styrkan att klara utmaningen, men inte när det blir på bekostnad av kroppen.
Istället för att deppa ihop väljer jag att känna mig stolt över de svingar jag svingat och över de muskler jag på kort tid fått.
Jag är oerhört tacksam över att jag kan gå, träna och röra mig obehindrat utan smärta.
Det kunde jag inte för 1,5 år sedan.
Då haltade jag av smärta och gick även en tid på kryckor.
Det är lätt att glömma bort.
Jag har tagit mig hit där jag är i dag genom anpassad träning, som jag har provat mig fram till själv.
Ingen läkare har varit intresserad av att hjälpa till eller ens berätta vad jag har för fel.
jag har lagat och byggt upp mig själv.
Med sunt förnuft och träning.
Det ska jag fortsätta med!
Men nu ska jag prova något annat än svingar.
Det ska bli en Tjejmil i år också!