Eller snart i alla fall.
Har glömt en ingrediens så det blir promenad i regnet till affären först.
En del av det som ska användas.
Det här med träningsuppehåll ger ju tid till annat och jag verkar ha snubblat in i köket i stället för gymmet.
(Jag är nog mer till min fördel i gymmet än i köket...).
Att inte träna är verkligen förödande för mig!
Det har bara gått drygt en vecka och jag har lyckats tappa greppet om det mesta.
Träningen och sockeruppehåll var mina trygga ramar som gav mig bra rutiner.
En vägvisare att luta sig mot och förlita sig på.
Att ta bort träningen var som att rasera hela konceptet och släppa på alla spärrar.
Som att inget annat spelade någon roll.
Ska såklart inte skylla på den uteblivna träningen.
Det handlar helt om kass karaktär.
Så är det.
Det går alldeles utmärkt att hålla vikten (eller gå ner om det är det man vill) enbart genom god kosthållning.
Oavsett om man tränar eller inte.
Men träningen ger så många andra mervärden, förutom att ge viktnedgången en rejäl skjuts, så att kombinera träning och kost är givetvis det mest optimala.
Att säga att jag är sockerfri för tillfället är väl att tänja på sanningen en del.
Jag tassar omkring i sockerträsket ibland och Sockerdemonen har böjrat hälsa på för att kolla av om vi ska bli bästisar igen.
Det ska vi inte!
Men vi träffas ibland ändå.
Nu är jag lite kluven.
Ska jag avsockra mig nu eller sen.
Det är snart jul...
Jag är i alla fall inte det minsta orolig för hur det ska gå.
Eftersom jag har klarat det förut så vet jag att jag kan!
Jag vet också hur jag ska göra.
Allt handlar om det mentala.
Man måste vilja.
Det funkar inte att lite halvhjärtat "börja på måndag" och sedan tycka synd om sig själv för att man inte "får" äta vad man vill.
Nej det kräver mer än så.
Förra gången förberedde jag mig nog under nästan ett år och då var det den mentala biten som skulle med.
Att vilja, att förstå varför och sedan vara beredd att göra det med glädje.
Den här gången kommer det inte ta ett år av förberedelser, utan det handlar mer om före eller efter jul.
Att lista ut vad som ger mig bäst förutsättningar att genomföra det på ett smidigt sätt och som jag själv vill och har valt.
Jag kallar min metod för "Medvetna Val".
Och då gäller det att förstå varför man gör vissa val, vilket mål man har och vad konsekvenserna blir om man gör avsteg.
När jag startar min avsockringsprocedur ska ni få vara med.
Då delar jag med mig av hur jag tänker, hur jag förbereder mig och hur jag tacklar frestelser och utmaningar på vägen.
För avsockra mig ska jag göra!
Det är det bästa jag har gjort och jag ska bara bestämma mig för när jag vill börja.
De negativa konsekvenser jag redan kan känna av genom att äta socker är:
- Svullen känsla i kroppen, vätskefylld
- Upplåst och ledsen mage som bullrar och har ont
- Magkatarr - får nu ta medicin igen
- Sämre hy, utslag i ansiktet
- Värk i kroppen, speciellt i leder, lite som influensakänsla
- Huvudvärk (kan beror på stress också)
- Hungrig
Att utsätta sig själv för detta är ju egentligen vansinne, men beskriver också vilket gift socker faktiskt är och vilken makt den kan ta över kroppen om man tillåter det.
Nu är inte alla lika sockerkänsliga och reagerar inte alls som mig.
Lucky you!
Det finns de som kan "unna sig", smaka en kaka, ta en pralin ur asken osv och så är det bra med det.
Så funkar det inte för mig, för jag är sockerberoende och dä är det "allt eller inget" som gäller.
Total nolltolerans.
Ett tips till alla som inte förstår det här, ni behöver inte förstå, men visa respekt och acceptera om någon tackar nej till fikat.
Truga och tvinga inte en person som har valt att avstå från tårtan eller kakan, för det är samma sak som att be en nykter alkolist att ta ett glas vin.
Det ger samma effekt.
Man gör inte så.
Det är liksom svårt som det är ändå, för visst vill alkolisten gärna ta sig en hutt likväl som jag vill trycka i mig en chokladkaka, men då har man förstört för sig själv och får börja om från början igen.
Alla människor har rätt till att göra egna val utan att bli ifrågasatt.