Ja här är det lite ynkligt, gnälligt och deppigt...
Benen svider, värker, bränner, sticker och stramar och varken piller eller salva verkar hjälpa.
Bara att vänta och härda ut.
Men jag får erkänna att det gör mig deppig och ledsen.
Ledsen för att det gör ont.
Ledsen för att jag inte får gå ut i solen.
Ledsen för att jag inte kan träna.
Men det är trots allt bara fysisk smärta, som kan dämpas en aning med smärtstillande och isomslag.
Då är det mentala värre.
Att stå emot min hjärnas förslag om att nu är det ett ypperligt tillfälle att trösta sig med lite choklad.
Reagerar ni också så, att så fort man blir sjuk eller stöter på nån form av motstånd eller motgång, så vill man bara lägga sig i soffan med handen i en pralinask?
Så var jag förut och försöker nu att låta bli att ramla dit igen.
Jag har kommit så långt och ska inte falla nu.
Men det är extra svårt med dessa i kylen.
Tre Toblerone varav den gröna med nya smaken "Krossade Popcorn" som jag längtat efter att få prova.
Suget är enormt, kroppen går på högvarv med hjärtklappning (kämpar mot det onda i kroppen) och jag är oanständigt hungrig.
Hela tiden!
Men jag tycker det är OK att äta så länge det inte handlar om godsaker.
Inbillar mig att kroppen skriker efter näring för att orka läka mina ben.
(Jag använder det i alla fall som en bra ursäkt till att äta mer än vanligt).
Vid dessa tillfällen är det bra att ha proteinbars till hands och jag har tryckt i mig två under dagen.
Kalorimängden blir säkert densamma som att äta en vanlig chokladkaka, men det är inte kalorierna det handlar om.
Barsen gör mig nöjd, jag får en känning av choklad men det triggar inte sötsuget.
jag har även ätit finn crisp med enorma mängder gräddost.
Nu sitter jag och väntar på att mannen ska komma hem med pizza....
Ja ni hör ju.
Jag är helt galen!
Samtidigt som jag skriver inser jag att jag gnäller och ojar mig över en väldigt löjlig liten åkomma, och jag kommer med största sannorlikhet att vara helt återställd inom en vecka.
Insikten får mig att skämmas lite.
Det är ju inte så att jag har brutit benet.
Nu tror jag att jag börjar komma ur min svacka.
Sätta allt i lite perspektiv brukar göra gott.
Var är min pizza?