Till förra årets Tjejmil lyckades jag gå ner runt 12 kilo.
Det gick relativt enkelt för att jag hade ett så konkret mål och en stark önskan om att kunna springa igen.
Eftersom min höft tydligen inte är riktigt som den ska vara, så "förbjöd" ortopedläkaren mig att löpträna.
Eller åtminstone så var hans starka rekommendation att jag skulle avstå och acceptera att man "i min ålder" inte alltid kan räkna med att vara aktiv.
Vilket snopet slag i ansiktet!
Speciellt eftersom han inte kunde ge mig en förklaring till varför.
Efter att ha deppat några veckor bestämde jag mig för att ta saken i egna händer och hitta min egen väg tillbaka till löpningen.
Jag funderade över hur jag skulle kunna ge mig de bästa förutsättningar för att lyckas.
Det fanns två självklara saker som skulle hjälpa mig, viktnedgång och styrketräning.
Ju färre kilo som belastade höften i varje steg, desto bättre.
Ju starkare och stabilare muskler kring bål, höft och ben, desto bättre.
En stor framgång i viktnedgången var att jag blev sockerfri och skippade mjölprodukter.
Men efter att jag sprungit över mållinjen på Tjejmilen så började jag tänja på gränserna igen och nu väger jag 6 kilo mer än vid samma tid förra året.
Å andra sidan har jag avverkat ytterligare ett år av styrketräning och är definitivt starkare nu än då.
Så kanske det jämnar ut sig?
Jag kan inte säga att jag gett allt för att gå ner dessa kilon igen.
Det största jag gör för mig själv är att köra sockerfritt igen.
30 dagar i dag och jag fortsätter tills nästa helg.
Det är stort för att vara mig.
Men annars har jag inte gjort några större indragningar.
Det får räcka såhär i dagsläget.
Jag jobbar heltid, pendlar och tränar hårt 5-7 dagar i veckan.
För att orka behöver jag äta.
Jag kommer att välja att äta choklad efter Tjejmilen ett tag igen.
Direkt i mål kommer jag ta min mål-Snickers.
Det är tradition.
Gott och ger snabb återhämtningsenergi.
Men efter ett tag kommer jag välja att snäppa upp mig igen.
Sätta nya viktmål i förhållande till vad jag vill uppnå och vilka lopp jag väljer att springa nästa år.
Det blir roligt!
Det blev helt enkelt lite för mysigt och gott i sommar.
Lite tokigt att det öppnade ett konditori nära oss....
Chokladpraliner är mina stora last i livet.
Är det någon av mina läsare som också ska springa Tjejmilen nästa helg?
