En riktigt fantastisk helg på många sätt.
Men inte så mycket träning som jag hade räknat med och ingen löptur.
Mina muskler på utsidan av låret är hårda som betong.
Gör ont bara man nuddar så gissa hur skönt det har varit att rulla på rullen...
Men det har blivit något bättre på bara två dagar så det är skönt, men jag känner mig väldigt ledsen och deppig att jag har fått så här ont igen.
Jag ska försöka få en snabb tid hos sjukgymnasten för utlåtande och åtgärd.
Förra gången för två år sedan blev det trochanterit (inflammation i höftmuskeln) och sedan började allt elände.
Då smärtade varje steg och jag gick en tid på kryckor.
Nu är jag inte på långa vägar så dålig som då, men jag vill ta tag i det i tid.
Jag har ägnat två år till att komma tillbaka.
Det vill jag inte ha bortkastat nu.
Jag vill ju ut och springa!
Hade t o m tänkt springa Vårruset om två veckor.
Bara för att det kändes så bra i kroppen.
Men jag har kunnat varit ute och gått i solskenet.
Små korta steg och långsamt tempo.
Bättre än inget alls.
Jag är hopplös på att hålla mig still.
Musklerna ska i och för sig avlastas, men så länge det inte gör ont borde det vara OK.
Men det vill jag också få bekräftat av sjukgymnasten så jag inte överanstränger i onödan.
Att röra mig och att ligga och vila på sidan i soffan, det är väl det som funkar.
Sitta gör ännu ondare nu än innan så det går bort.
Jag lyckades ta mig till Bryggan för en dagens lunch.
Flundra fylld med räkor och champinjoner och salta små kulpotatisar.
Det går inte att sitta inne när det är så här fint ute.
Ledsen för deppigt inlägg.