Jag är inte direkt berömd för mitt lokalsinne.
Eller förresten...det kanske jag är, fast inte i positiv bemärkelse.
Jag är hopplös på att hitta och har mer än en gång ringt min man när jag varit i främmande städer och frågat vart jag är och hur jag ska ta mig fram.
Som om han skulle kunna veta det...
Men han har numera introducerat mig för "Blå pricken", dvs en gps-karta i mobilen.
Man knappar in adressen dit man ska (röd prick) och där man själv befinner sig blir en blå prick och sedan rör sig pricken i samma riktning som man själv går och på så sätt ser man om man är på våg åt rätt håll osv.
Perfekt för mig och funkar jättebra!
I alla fall så länge man har batteri i mobilen.
I dag var jag i Stockholm och tänkte att jag skulle våga mig utanför mitt trygga och intrampade stråk på Drottninggatan.
Jag hade nämligen upptäckt att Chokladfabriken har en butik inte så långt från vårt kontor.
(Så såg det i alla fall ut på kartan).
Men först en snabb lunch och den brukar jag inta på John Chris Café, som ligger nära kontoret och har snabb servering.
Vill inte spilla dyrbar tid när det ska chokladshoppas.
Åt deras goda hummersoppa, som faktiskt är billigare (95 kr) än deras sallader.
Värmde gott i regnrusket.
Sedan gav jag mig ut på orientering och fick in riktningen riktigt bra.
Men det ville sig inte riktigt på slutet.
Först gick jag alldeles för många kvarter åt fel håll, för jag råkade gå in i en delikatessbutik som såg väldigt frestande ut och låg på vägen.
När jag kom ut igen, glömde jag förstås bort riktnignen och gick åt helt fel håll, trots att jag var bombsäker på att det var rätt, men när jag tittade i mobilen så blev avståndet mellan den blå och röda målpricken bara större och större.
Bytte snabbt kurs och snart var jag väldigt nära
Men hur jag än gick, så prickade jag inte in pricken, trots att den skulle vara där jag var.
Fattade ingenting och sprang fram och tillbaka mellan gatorna.
Tills jag förstod att det var i ett helt annat våningsplan!
Hittade en rulltrappa som ledde mig ner ett gatuplan och vips så var jag rätt.
Jag hade nästa gett upp hoppet.
Unnade mig en fika för att pusta ut.
Måste ju prova deras lussebulle!
Förra årets var ju en succé och jag har hittills inte hittat en godare.
På ytan ser den ut som vilken kanelbulle som helst, men den är bakad på saffransdeg.
Skalet är hårt och knaprigt och inuti är den kladdig av mandelmassa.
Det är en bastant och tung bulle med härligt tuggmotstånd.
Långt ifrån de luftiga fluffbullarna man kan köpa till lågpris på mataffären.
Men den var inte lika god som förra årets...
Jag saknade chokladen!
Sedan blev det språngmarsch till NK för att bunkra praliner till jul.
(Haha, vem försöker jag lura. Hälften åt jag i vanlig ordning upp på tåget...).
De är bara FÖR goda!